lördag 14 augusti 2010

Syndaflod och vit älg nummer elva.

Nu är det ett tag sedan jag uppdaterade bloggen. Mest på grund av att jag inte fått några bilder värda att visa. Men trots detta så har ju en hel del hänt. Jag har äntligen fått syn på min gamle bekant, vita kon med det bruna örat. I år har hon två bruna kalvar. Hon blir vit älg nummer elva som jag sett i sommar. Eftersom hon har ett så tydligt kännetecken är hon den vita älg som jag har bäst koll på och som är lättast att följa från år till år. Därför vet jag också att hon är född 2004 och jag har koll på exakt hur många kalvar och i vilken färg hon fått sedan dess. Hon verkar i större utstäckning än de andra att blanda vita och bruna kalvar från år till år. I fjol hade hon en av varje färg. Vad detta beror på vet jag inte. Kanske är inte hennes vita anlag lika starka eller så råkar det bara vara så att just hon blivit betäckt av en tjur med starka grå dominanta anlag varje år. Borde vara intressant för en genetiker att forska i ämnet.

Ytterligare en vit älg har blivit trafikdödad. Det var en av den vita kons båda vita kalvar som hittades död i en vägkant i lördags morse. Det är den andra på en månad och det är bara några hundra meter mellan platserna. Ingen hade rapporterat in att man kört på någon älg under natten och kalven hade lämnats att självdö. Troligtvis hade detta tagit ett tag då det fanns stora mängder fradga runt mulen. I måndags såg jag kon i samma område igen, fast nu endast med en kalv. Den förra som blev påkörd för en månad sedan skulle jag tro var en av samma kos fjolårskalvar.

Jag har också sett två stora gråa älgtjurar som jagade varandra i cirklar ute på ett fält. Förklaringen till detta beteende kom när en ko skymtade i kanten på åkern. Detta "förspel" är ett tecken på att brunsten börjar närma sig. Ännu är det inte fråga om någon allvarlig rivalitet men tjurarna börjar redan nu "spänna musklerna" och etablera en viss rangordning.

Min runda igår blev extra spännande men av helt andra skäl än vanligt. Trots det usla vädret bestämde jag mig för att göra ett försök då det slutade regna vid niotiden. Under eftermiddagen/kvällen hade det kommit 76 mm regn vilket måste vara någon typ av rekord på så kort tid. Översvämmade bäckar och diken gick hårt åt vägarna och det blev riktigt spännande innan jag kom hem igen. För första gången fick jag på allvar tillfälle att testa både Lancruiserns fyrhjulsdrift och vaddjupet som enligt Toyota skall vara 70 cm.

Eftersom det värsta regnet vid denna tidpunkt hade slutat så var det full aktivitet i bygderna med traktorer, grävmaskiner, folk med spadar och pumpar som försökte rädda vägar och fastigheter. På älgfronten blev det därför lite magert och man fick vara glad att man tog sig hem igen.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar