tisdag 28 september 2010

Ytterligare en vit ihjälkörd.

I morse blev den vita kon med det bruna örat ihjälkörd. Eftersom hon hållit sig nära stora vägen så var det väl inte direkt någon överraskning. Hon är den vita älg som jag genom åren har haft bäst koll på. Hennes bruna öra har gjort att det varit lätt att känna igen henne från år till år. Hon föddes 2004 och har genom åren verkat varva vita och bruna kalvar i större utsträckning än de andra vita korna. Båda hennes kalvar sedan 2008 var t ex fläckiga. Dessa blev förresten också påkörda och dödade, dock av tåget och med ett års mellanrum. Eftersom jag följt henne ända sedan födseln har jag nästan fått en personlig relation till den här kon och jag känner mig lite ledsen i ögat idag.

Tidigare i går kväll blev också en grå ko ihjälkörd några hundra meter längre österut. Det har alltså skett två älgolyckor på mindre än tolv timmar och med bara ett par hundra meters mellanrum. Resultatet är tre ensamma och vilsna kalvar som nu irrar runt kring stora vägen och letar efter sin mor. Bådar inte gott. Det är fort gjort att detta resulterar i fler olyckor.

måndag 6 september 2010

Äntligen lös och ledig!

Äntligen var jourveckan över och man var lös och ledig att kunna ge sig ut för att kolla älgläget igen. Jag hann bara åka 4-500 meter hemifrån innan jag får se första vita älgen. Det är den vita kon med bruna örat och hennes båda bruna kalvar. Ljuset är fortfarande ganska OK så jag kan hålla mig på ISO 800 och 1600 trots att de rör sig en del. Eftersom de syns tydligt från stora vägen uppstår en mindre trafikstockning i Träskogbacken. Många stannar och tittar på älgfamiljen. Kon är ganska van att bli iaktagen och tar det hela med ro. Kalvarna däremot väljer att hålla sig lite i bakgrunden.



Senare på rundan dyker också den vita kon med sin enda vita kalv upp. Tyvärr har det blivit lite dimmigt över fälten och ljuset börjar avta. Eftersom jag har ganska många bilder av dessa förut så stannar jag inte utan väljer att fortsätta för att kolla efter den stora vita tjuren. På vägen dit står en stor och grann 10-taggare med nyfejade ljusbruna horn i vägkanten. Han vänder dock på klacken/klöven och kliver in i skogen utan att jag får riktigt bra läge. I kameran ser jag dock att jag felbedömt ljuset/tiden. Det blir nu mörkt avsevärt mycket tidigare än det gjorde när jag var ute senast för över en vecka sedan. Jag svär en liten ramsa men fortsätter ändå för att åtminstone kolla om jag får syn på den vita tjuren. När jag kommer fram ligger dimman tät över fälten och i kombination med mörkret gör det att jag inte skulle se älgen om den inte stod på vägen. Det är bara att vända hem igen.

När jag kommer tillbaka till Träskogbacken har vita kon och kalvarna passerat vägen och står i diket och betar. Jag avslutar alltså kvällen med att kliva ur bilen och försöka jaga i väg dem en bit från vägen. Jag lyckas få dem att flytta sig si så där 25 meter...

torsdag 2 september 2010

Stanna hemma svider...

Denna vecka har jag jour och tvingas således att stanna hemma. Det svider eftersom det händer så mycket i skogen nu och jag hade mycket på gång. Dessutom är det klart och fint höstväder och fotoljus några minuter extra på kvällen. Lägger upp några bilder från förra veckans bravader.


Vit ko med vit kalv i Ås. Skapligt ljus gjorde att jag kunde hålla mig på ISO 400 och få vettiga exponeringstider.



Älgfamilj med blandad färg i Myre. Det här är sånt som får mig att fundera. Grå ko med en grå och en vit kalv. Sannolikt har ju kalvarna samma far och vad är det då som avgör att de vita anlagen bara slår igenom på en kalv? Jag önskar att någon genetiker ville undersöka detta.


Jag har också begått ett nybörjarmisstag som grämer mig. Den gamla vita tjuren i Myre dök upp en kväll. Det var enda gången hittills i år som jag sett den på nära håll och i tillräckligt ljus för att fotografera. När jag satt mig tillrätta och ska börja att ta bilder har jag plötsligt ingen ström i kamerabatteriet! Normalt sett har jag två kameror med mig i bilen men naturligtvis inte denna kväll. Efter mången svordom lyckas jag pilla ur batteriet och värma det i armhålan en stund. Denna "chockbehandling" ger tillräckligt med ström för två exponeringar. Ingen av dem blev riktigt skarp, troligen beroende på mitt flitiga pillande med att försöka skaka liv i batterierna utan att skrämma älgarna.


Den gamle vite tjuren i sällskap med en grå kompis. Detta blev den minst oskarpa av de båda exponeringar jag trots allt lyckades åstadkomma.

De båda små tjurarna, en vit och en grå, som troligtvis är vita kon med bruna örats fjolårskalvar dyker upp lite sporadiskt. De håller fortfarande ihop men verkar röra sig en hel del. En kväll dök de upp nära vägen i Lilla Hög. De var så pass nära att det inte ens gick att få med ett helt älghuvud på bild. I alla fall fick jag se ett kul beteende på nära håll. Den vita tjuren började "rida" på sin bror.


Här ser man hur den vita tjuren lägger upp hakan på ryggen på sin bror innan han "bestiger" honom.

Varför de gör detta kan man bara spekulera i. Kanske det är en dominanshandling för att fastställa deras inbördes rangordning. Kanske det är hormonerna som spelar de drygt året gamla tjurarna ett spratt. Att de båda unga tjurarna skulle få bestiga en ko är ju i det närmaste uteslutet, men perioden på året är den rätta och de är ju könsmogna så sannolikt finns någon sorts kåt-kontakt som slås på just nu. Att de finns någon typ av "gay-community" bland traktens älgar är en tredje möjlighet som jag håller som mindre trolig...

Måndag morgon är jourveckan över för denna gång och då bär det i väg ut i skogen igen på kvällarna. Troligtvis har då tjurarna fejat sina horn och jag hoppas att bönderna inte hunnit tröska.